THE BASEBALL FIELD.

MATTIAS JANSSON - Cosy Den

”THE BASEBALL FIELD is Joakim Johnsson, 34, from Nyköping just south of Stockholm. Apart from his job at a steel plant, he’s released TBF cassettes, vinyls and cdrs for fifteen years and has a small but devoted fanbase.

Having covered songs by the likes of the Microphones, Joy Division and the KLF live, Joakim’s own stuff is pretty hard to describe. Electronic lo-fi I suppose, but the vocals are remarkable at the first listen. The semi-fictional Mary is credited, but it’s a heavily edited and sometimes monotone voice.

It took me a while, but it’s worth it - once you’re beyond being puzzled you’ll hear TBF’s sparkling pop songs and soothing sad ones.

The lyrics are brilliant, too. Nearly everything is available for download at thebaseballfield.se and the Bat EP is a good one to start with.”

Link

DR. INDIE - Dr. Indies Musikmix

"Jag älskar verkligen att undersöka nätets musikaliska idéer som man kan finna. Som till exempel Joakim Johnsson som gör egensinnig musik under namnet The Baseball Field. En sajt med mycket från hans produktion att taga sig igenom. Men gör du det så blir du rikligt belönad. För mera indie än så här kan det väl inte bli. Gå in på hans sajt så får du se vad jag menar."

Link

A LITTLE SOUND EP.

JOHAN JACOBSSON - Sonic Magazine

”Kommande sjutummare. Vacker, introspektiv, sorgsen, lugnande. Mer lo-fi-electronica än någonsin.”

SIMON BUSTAMANTE - And The Sound

”Någonstans i Nyköping sitter det en ensam kille i en liten studio (eller kanske bara i ett litet rum?) med ett fåtal instrument och skapar elektronisk musik som jag inte kan jämföra med något annat jag någonsin hört i hela mitt liv. Jag har visserligen inte levt så pass länge att jag kunnat uppleva allt och nu kan säga ”been there, heard that”, men jag vet av den lilla erfarenhet jag besitter att the Baseball Fields musik måste vara bland det uddaste jag någonsin hört.

Tro nu inte att jag inte är positiv mot annorlunda musik, snarare tvärtom. Jag tycker att det som faller utanför de musikaliska normerna är det som är mest intressant att lyssna på. Men jag måste erkänna att första gången jag lyssnade på ep'n "A Little Sound EP, gick det hemska rysningar längs hela kroppen. Bokstavligt, alltså.

Musiken är väldigt långsam och på flera håll starkt psykedelisk, men på ett sjuk-humoristiskt sätt. Den är oerhört retro och gammaldags, ibland på ett nästan tv-spelsaktigt stadie. Det elektroniska blandas med gitarrinslag, som ibland blir hela gitarrlåtar, och produktionen är avsiktligen smutsig och med ett brus som ständigt hörs genom hela ep'n. Låttexterna är i 90 % av fallen ohörbara, mestadels p.g.a. den starka redigeringen av rösterna. Ibland låter det som om personen som sjunger skulle kunna vara Piff och Puffs syssling, andra gånger låter det som en monoton datorröst som talar ut lyriken i samma anda som rösten i Radioheads "7 Fitter happier".

Trots det skrämmande första intryck jag fick gav jag skivan en chans. Musiken är enkelt uppbygd, en aning minimalistiskt. Både rytmer och melodier måste lyssnas noga efter, mestadels p.g.a. det avsiktliga bruset i bakgrunden. Men när man väl hör dem finner man att det finns ett flertal godbitar för ens musikhungriga öron och TBFs minst sagt skumma musik blir lättare att ta sig till.

Det är låtarna Flowers & Wine, I’ll Burn Tomorrow, Happiness och I Just Made A Little Sound (You Wait In The Car, I Take The Gun) som lyfter upp "A little sound EP" på en nivå som till och med kan få den mest fyrkantige, musikkräsna poptönten att nicka lite gillande. För de flesta kommer ep'n säkerligen att tas emot som irriterande, alltför konstig och rent av usel. Men om man lyssnar genom den och är öppen för det lite mer udda, är det en rätt bra skiva och utan tvekan ett av årets uddaste debutsläpp. Vilket gör Joakim Johnsson till en utav årets mest speciella musikanter.”